Hej alla elever och föräldrar i Merkurius!

Vi hoppas att ni har haft ett fint jullov och tycker att det känns bra att komma tillbaka till skolan. Visst är det härligt att vara ledig och gå hemma och skrota? Men i längden kanske det blir lite långtråkigt, eller hur? Vi lärare tycker det iallafall, för vi saknar ju er elever!

Har ni missat vad svenskundervisningen handlar om just nu? Ingen fara, här kommer en liten uppdatering!

När man skriver formella texter (typ ett sånt här brev) ska man vara noga med att använda ett korrekt skriftspråk. Det gör kanske inte alltid vi lärare, inte ens jag som är svensklärare. Hur som helst, är det naturligtvis inte snyggt att skriva ”typ” så som jag nyss gjorde. Typ, liksom och så hör till talspråket och  går bra att skriva när man skriver sms, skönlitterära texter (exempelvis poesi, noveller och sagor) och informella brev. När vi skriver sakprosa (exempelvis jobbansökningar, referat, debattartikel, faktatexter) ska man alltid försöka hålla sig till ett formellt skriftspråk. 

I ett formellt skriftspråk finns det några saker du bör tänka på. Den allra viktigaste saken är nog (jag skriver nog för alla är nog inte helt överens här) är att alla meningar måste vara fullständiga. En fullständig mening börjar med stor bokstav och innehåller ett subjekt och ett predikat och avslutas med punkt. Ett subjekt och ett predikat bildar tillsammans en sats. Om en mening innehåller flera satser så måste dessa särskiljas eller bindas ihop (jag vet att detta kan låta som dubbla budskap, men vänta lite så ska jag förklara). Att satserna måste särskiljas eller bindas ihop betyder helt enkelt att man inte får rada upp dem med bara kommatecken emellan, utan de måste antingen särskiljas genom skiljetecken som punkt, utropstecken eller frågetecken ( . ! ? ) eller en konjunktion (och, men, så, för, eller) eller bindas ihop genom en subjunktion/bisatsinledare (som, medan, när, därför, eftersom, innan). Att skriva en mening såhär blir alltså fel:

Hunden skäller, det snöar. Detta kallas satsradning och hör inte till ett korrekt skriftspråk.

För att det ska bli rätt måste du antingen dela på satserna, eller särskilja dem. 

Hunden skäller och det snöar. (huvudsats + huvudsats)

Hunden skäller, även om det snöar. (huvudsats + bisats) 

För att undersöka om det verkligen är en bisats kan man testa med BIFF-regeln. Biff står för ”I bisats kommer INTE för finita verbet).

Vi testar:

Hunden (INTE) skäller, även om det (INTE) snöar.

Här kan vi höra att den första satsen låter det inte rätt med INTE framför verbet. I den andra satsen fungerar det med INTE framför verbet. Alltså är den sista satsen en bisats.

Nu vet ni allt om fullständiga meningar, eller hur? Inte? Bra, då har vi något att pyssla med under nästa vecka!

Nästa vecka kommer Grön vara fysiskt på plats i skolan och Röd kommer få distansundervisning. Vi hoppas att det ska gå så smidigt som möjligt för alla.

Trevlig helg!

/Team Merkurius